|
Just hemkommen från nästan två veckor i Bohuslän kollade jag de senaste fågelrapporterna från södra Halland. En bändelkorsnäbb hade setts i Hasslöv 27 juli och följande dag sågs flera av samma art i ett lärkträdsbestånd nära Bala söder om Simlångsdalen. Därefter duggade rapporterna tätt, och de följande dagarna sågs det bändelkorsnäbbar på många håll, såväl i våra trakter som i andra delar av landet. Man fick nästan intrycket att varje bestånd av lärkträd hade sina bändelkorsnäbbar.
Att årets första halländska bändelkorsnäbb sågs just i Hasslöv var lite speciellt. Det var nämligen där som denna östliga art sågs för första gången i Sverige. Ja, rättare sagt var det där den första gången beskrevs från svensk mark. Det var Linnélärjungen Pehr Osbeck, prost i Hasslöv, som 1797 skrev om bändelkorsnäbben i Kungliga Vetenskapsakademiens handlingar. I samband med mycket god frösättning hos rönnen hösten 1786 hade trakten runt Hasslöv invaderats av korsnäbbar. Bland alla de fåglar som fångades in urskiljde Pehr Osbeck både mindre korsnäbb och bändelkorsnäbb.
Pehr Osbeck skrev: ”. . . som på en annan, af samma färg på kroppen, utgjorde 2 hwita twärband, då täckfjädrarna både de kortare och längre woro hwita ytterst. Så woro de mäste, äfwen de som på kroppen hade gulgröna eller gråacktiga fjädrar. Hwarföre de ock i hastigt påseende liknade Bofinkar.”
Det fanns inte mycket gran runt Hasslöv i slutet av 1700-talet och förmodligen inga lärkträd alls. Korsnäbbarna fick alltså hålla till godo med annan föda, och särskilt bändelkorsnäbbar äter gärna rönnfrön, dvs. de små kärnorna inne i rönnbären. Pehr Osbeck skriver att korsnäbbarna åt bär på träden så länge det fanns sådana och att de sedan övergick till att leta frön på marken under rönnarna.
Bändelkorsnäbben är i Europa en östlig art med huvuddelen av utbredningsområdet i Ryssland. Där lever den i första hand av frön från lärkträd, men den äter som sagt även rönnfrön och frön från olika arter av granar. Under senare tid har bändelkorsnäbben vid några tillfällen häckat i betydande mängder även i Finland och Sverige – och då har det varit granfrön som utgjort stapelfödan. Normalt är dock arten en mycket fåtalig häckfågel på Skandinaviska halvön.
Precis som sina släktingar mindre och större korsnäbb häckar bändelkorsnäbben tidigt på året, vilket också innebär att flyttningsrörelserna inleds tidigt – oftast mitt i sommaren precis som i år. I de flockar som setts i Sverige i år har det funnits flera årsungar, vilket tyder på att vårens häckning förlöpte väl. Men sedan har uppenbarligen födan tagit slut och tvingat ut korsnäbbarna på vandring.
De första tecknen på att något var i görningen noterades vid Västerbottenkusten i mitten av juli. Sedan dröjde det inte många dagar innan rapporter började komma från Mellansverige, och efter knappt två veckor rapporterades det bändelkorsnäbbar från hela landet. Förmodligen kommer invasionen att ebba ut ganska snabbt. Redan nu är det nämligen ont om rapporter från Norrlandskusten. Där verkar bändlarna redan ha passerat.
Bändelkorsnäbben är som sagt sedan länge känd för sina invasionsrörelser. Förmodligen är det en eller flera sådana som gett upphov till en av fågelvärldens märkligaste förekomster. Bändelkorsnäbben häckar närmast cirkumpolärt i det nordliga taigabältet, och artens normala sydgräns går ganska långt norrut såväl i Eurasien som i Nordamerika. Men det finns ett undantag: En liten population finns i högt belägna tallskogar på ön Hispaniola i Karibien (dvs. ön som hyser Haiti och Dominikanska republiken) flera hundra mil söder om det övriga utbredningsområdet. Fåglarna i denna population har ömsom betraktats som en geografisk ras av bändelkorsnäbb, ömsom som en egen art – hispaniolakorsnäbb. För närvarande gäller det sistnämnda, men hur man än ser på formens status, måste den isolerade förekomsten uppe i Hispaniolas berg en gång ha grundats av fåglar på flykt undan födobrist längre norrut.
|